Träning och ätstörningar

Ätstörningar och träning

Det finns en koppling mellan ätstörning samt träning. En del utvecklar ätstörningar i samband tillsammans med sitt idrottande medan andra kan försämras i ett redan existerande ätstörning genom träning, idrott och kroppslig aktivitet. När detta sker påverkas inte enbart den psykiska och fysiska hälsan utan även förmågan för att prestera som idrottare.   
  
Forskning tyder inte på för att idrott/fysisk aktivitet i allmänhet är en riskfaktor till att utveckla ätstörningar. Däremot tycks vissa typer från idrott ha ett samband med högre risk för att drabbas av en ätstörning jämfört med andra. Ätstörningar är vanligare bland utövare av idrott där vikt, figur och estetik har en framträdande roll (såsom balett, gymnastik, simning, brottning och dans). Det existerar också vanligare med ätstörningar bland idrottare på elitnivå än på lägre nivåer.

Det är viktigt att poängtera att forskning också har visat att idrott/fysisk handling kan vara en skyddsfaktor. Det är främst den ökade sjä

The Eating Disorders Genetic Initiative (EDGI) är världens största kartläggning av hur genetiska och miljömässiga faktorer påverkar risken att drabbas av ätstörningar. Utöver Sverige ingår bland annat USA, England, Nya Zeeland och Australien och fler länder är på väg in. Målet är att globalt rekrytera deltagare med ätstörningar. 1 ortorexi test 2 En serie i tre delar om hur hälsosam mat, mycket träning och drömmen om den perfekta kroppen kan bli dina värsta fiender. Vi följer fem personer på deras väg in och ut ur ätstörningarna. Några av världens främsta forskare på området kommenterar och förklarar varför vissa drabbas, vad ätstörningar beror på och hur man blir frisk igen. 3 överdriven träning 4 Det är vanligt att ätstörningar förväxlas med motiverade träningsbeteenden av tränare, andra idrottare och föräldrar. En idrottare som verkar mycket motiverad, som tränar mer än andra och alltid är den som gör mest på träning kan i själva verket vara fast i ett ätstört och/eller tvångsmässigt träningsbeteende. 5 Många med ätstörningar isolerar sig, och det mår de sämre av. Prata inte så mycket om mat, kalorier, ätande, vikt, träning och utseende när ni umgås. Det kan göra att hens ätstörning blir värre. Ätstörningar påverkar humöret och beteendet. Den som har ätstörningar kan bete sig på ett sätt som påverkar relationerna med. 6 Olika ätstörningar – vad är skillnaden? Ätstörning är ett samlingsnamn på flera olika psykiatriska diagnoser kopplade till mat, vikt och kroppsuppfattning. För den enskilda individen kan problemen ta sig väldigt olika uttryck. Illustration: Jens Magnusson. Anorexia nervosa kännetecknas av ett otillräckligt energiintag och en låg. 7 vad är ortorexi 8 Tvångsmässig träning är inte en psykiatrisk diagnos, utan ingår ofta som symtom i en av ätstörningarna. 9 Ortorexi är med andra ord en fixering vid mat och träning där individen blir besatt av att äta hälsosamt och träna. 10 Fixering vid att äta nyttigt och träna tvångsmässigt ligger delvis bakom att allt fler lider av ätstörningar. Det kallas ortorexi och trycket från sociala medier tros bidra till ökningen. 12

Hur vet man när någon tränar på ett tvångsmässigt sätt?

Problematisk träning benämns på olika sätt: begrepp liksom används är överdriven träning, träningsberoende, träningsanorexi och tvångsmässig träning. Konsensus saknas om vilket begrepp som bäst fångar bilden, även om symtomen som nämns existerar väldigt snarlika. Vi väljer här ”tvångsmässig träning” då det belyser den underliggande psykologiska dimensionen av ”tvång”, som är central i den typ av träning vi syftar på och för att det existerar det mest väletablerade begreppet. Tvångsmässig träning är ej en psykiatrisk diagnos, utan ingår ofta som symtom i en av ätstörningarna. Men oavsett om man har en ätstörningsdiagnos är tvångsmässig träning starkt kopplat till ätstörningssymtom som restriktivitet och självkritik. 

Några varningstecken såsom kan tyda på att en persons tränande existerar tvångsmässigt:

* Att inte kunna/få träna leder till kraftfull ångest, irritation, nedstämdhet och/eller skuldkänslor

* Träningen sker vid utsatt tid, på snarlikt sät

Energibrist hos elitidrottare – Vad är det och vilka är konsekvenserna?

Energibrist innebär att kroppen inte får tillräckligt med energi för att täcka det dagliga nödvändigheten i relation till träning och prestation. Detta kunna lätt inträffa bland elitidrottare, särskilt kvinnor, som ibland omedvetet äter för lite. Energibrist kan leda mot så kallad semi-svält, vilket har allvarliga hälsoeffekter liksom hormonella rubbningar, menstruationsstörningar, nedsatt benhälsa, koncentrationssvårigheter och nedgången prestation. Vanliga konsekvenser är även skador som stressfrakturer, samt problem med mag-tarmkanalen och immunförsvaret. Symptom vid energibrist kan dessutom inkludera ångest, sömnproblem och nedstämdhet, vilket ytterligare påverkar både den psykiska och fysiska hälsan. Denna kombination av symtom på ätstörningar samt energibrist inom idrott kräver snabb behandling för för att undvika allvarliga långsiktiga hälsoproblem.

RED-S: Relative Energy Deficiency in Sport

Ett vanligt förekommande sy

Tvångsmässig träning måste tas på allvar

Fysisk aktivitet kan minska nedstämdhet och ångest, förbättra sömn och motverka sjukdomar. Att träna är till största delen bra, samt många rör sig för lite. Men träning likt drivs av problematiska motiv kan ha en seriös baksida. När träningen blir viktigare än nära relationer, studier eller arbete och inte kan minskas utan stark ångest samt nästan uteslutande drivs av en kroppsmissnöje eller som kompensation för matintag, då existerar den inte längre hälsosam utan tvångsmässig och liknar ett beroende [1]. Det finns ingen egen bedömning för detta, men problemet är verkligt och är kapabel ingå i flera problembilder, särskilt ätstörning.

Omkring individer inom Sverige har någon gång drabbats av ätstörning [2]. Bland patienter med ätstörning uppger hälften, oavsett ålder, kön eller vikt, att de tränar tvångsmässigt samt de som aldrig tränar eller slutar med detta under behandling går i remission betydligt oftare än de som fortsätter eller börjar träna [3, 4]. För