Kärl växter
Kärlväxter
I Sverige finns ca arter av kärlväxter, men antalet varierar en aning beroende på om och hur man inkluderar förvildade odlade växter. Kärlväxterna omfattar barrväxter, blomväxter, gräs, halvgräs, ormbunkar m. m. – alternativt helt enkelt växter som leder näringsämnen och en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig i ”kärlsystem” i stammen.
Bland kärlväxterna finns allt ifrån underbart vackra örter och orkidéer, till ståtliga träd och gåtfulla småväxter. Många är rödlistade vilket huvudsakligen beror på att deras livsmiljöer minskar. Detta gäller i första hand arter som är knutna mot det traditionella odlingslandskapet med slåtter, bete eller äldre tiders odling, men också arter som förekommer inom gamla skogar. Kalk är också en viktig faktor och väldigt många arter lever i kalkrika områden t ex Öland, Gotland och fjällkedjan kalkområden.
Kärlväxterna existerar viktiga vid naturvärdesbedömning. Växterna skapar förutsättningar för andra arter och biotoperna beskrivs utifrån vilka växter såsom påträffas. En del kärlväxter
Växter som lever i havet behöver ett lämpligt växtunderlag precis som landväxter. Havsbotten erbjuder en mängd olika underlag, från mjuk lera till ständigt rörlig småsten och stenhårda klippor. Bottenbeskaffenheten är avgörande för vilka växter som växer på växtplatsen.
Nästan lika viktigt existerar hur skyddad växtplatsen är. Måste växterna tåla vågorna som rullar in från det öppna havet alternativt får de njuta av vikarnas lugna vatten?
Östersjökustens växter påverkas också av vattnets salthalt. En del från vattenväxterna längs finska kusten är äkta havs- alternativt brackvattensarter. En betydande del av arterna är bekanta från insjöar och på havssidan trivs de bara i sådana områden där vattnet har låg salthalt, såsom älvmynningar och viktbottnar. Till dessa arter hör bland annat många vattenmossor.
Övergödning begränsar livsutrymmet för undervattensväxter
Alla växter behöver ljus för att assimilera. Under vattenytan minskar ljuset snabbt ju djupare man går. inom ytterskärgårdens klara vatten kan man h
kärlväxter
sammanfattande benämning på växter med ledningsvävnad. Den äldsta kända kärlväxten är Rhyniagwynnevaughanii, vilken uppträdde under devon. Den tillhörde den nu utdöda divisionen rhyniofyter och plats enkelt byggd men hade ett kärlsystem i stammen. Kärlväxterna utvecklades snabbt under devon och nådde redan då trädstorlek. De hade kraftiga stammar med ledningsvävnad men var i övrigt enkelt byggda. Gametofytgenerationen torde ha reducerats redan tidigt och ofta blivit uppdelad på de båda könen. Utvecklingen hos kärlväxterna ledde så småningom till mycket stor variation inom flera olika utvecklingslinjer, vilket gjorde det möjligt för kärlväxterna att anpassa sig till olika landskaps- och klimattyper.
Dagens kärlväxter fördelas på ett flertal divisioner, där fanns och en anses som en egen utvecklingslinje. Utvecklingen från de första, enkla kärlväxterna har bl.a. medfört att kärlsystemet blivit bättre och att rötter samt blad blivit mer utvecklade. Det har även lett til
.