Jag tar och sätter mig
Jag heter Emma Landin och är 27 år.
Ser blod blandat med spya i toaletten, orkar knappt sitta och det susar i öronen jag hör hur folk ropar mitt namn men jag orkar ej svara. Sen är det svart.
När jag vaknar ligger jag i en soffa med en hink bredvid mig. Synen är suddig och jag ser bara konturer av människor runt mig. Jag försöker utflykt mig från liggande till sittande men samma kort tid kommer en magsaft upp som är obeskrivlig.
Jag existerar 14 år och ligger i en soffa vid en hemma fest och har precis försökt ta mitt liv.
Snacket går i skolan, jag får blickar och jag förstår att det viskas ifall mig. På våning 3 sitter ett tjejgäng som är lite äldre och jag går förbi dom utan för att möta deras blickar. När dom är precis på baksidan mig hör jag hur någon harklar sig samt jag får en loska på ryggen, dom skrattar och jag fortsätter gå till nästa våning var en annan tjej ropar efter mig och kastar en 1 krona på mig.
Krönika: Sätt en människa framför mig
Empati existerar bra fint. Sätter du en skrattande person framför mig kommer jag fnittra, och ser jag någon som är hungrig vill jag ge bort föda. När jag läser låter empatin mig leva mig in hos personer med olika bakgrunder och sinnelag. Genom beskrivningar och en gnutta fantasi kan jag uppleva ting jag aldrig skulle ha drömt angående annars. Jag lär mig att förstå andra. Synd bara att min empati har den motsatta effekten om en människa berättar något för mig inom verkligheten.
Som min vän den gången han öppnade upp sig om något ledsamt. Ärligt talat minns jag mindre av vad han sa och mer min reaktion på det. Jag vill kalla det den självcentrerade empatisten, så upptagen av att hitta en sätt att muntra upp den som talar för att hon slutar lyssna. När någon är gråtfärdig önskar jag säga det perfekta som kommer lysa upp deras värld. Återigen finns det någonting fint inom det, men i praktiken leder det till för att mitt fokus tudelas. Vid ett tillfälle deltog jag i ett socNaturen kommer närmare när jag sätter mig ner
Min lilla kikare är alltid med för att kunna spana av sluttningarna. Den här gången fick jag syn vid en hjord renar som verkade ha det lugnt och skönt en bit bort. Några strosade omkring och åt medan andra bara låg ner samt verkade ha det bra. Nu var det bara att ta en omväg, smyga sig vidare vid behörigt avstånd. Ville inte störa. Man ska ej störa.
Vackra små vattensamlingar med spegelblankt vatten låg utspridda här och där på kalfjället. Perfekta platser för ett tältövernattning. Vid en av dem satt jag länge och njöt av omgivningarna. Jag tog fram kameran tillsammans stativ och fotograferade det fantastiska landskapet.
När jag halvligger ner i mossan kommer renhjorden som jag tidigare passerat. De vandrande bara några meter ifrån mig. Tittade lite förstrött åt mitt håll och verkade inte bry sig. Flera av renarna poserade vackert framför den lilla tjärnen som om det plats planerat. Inte nog med det, en stund senare lyfte en fjällvråk och segla
.