Nätdejtning hur gick det sen
Den stora tråden om nätdejting.
Tjenare FZ!
Vare sig man existerar en partyprisse som hängt på krogen och röjt på dansgolvet varje helg, eller om man existerar en person trivs bäst i den goa datastolen på fredagskvällen så är det väl få såsom har undgått att Covid satt käppar i hjulen för allt som har med det sociala existensen att göra.
Trivs egentligen rätt bra i mitt eget sällskap, men insåg för ett tag sedan för att det ibland kan gå månader utan att jag träffar någon utanför mitt jobb. Ja, som småsten har det väl varit så för många beneath pandemin. I alla fall om man följt restriktionerna någorlunda.
Känner dock att livet går lite väl många på rutin. Jobb måndag - fredag, hem mot tv-spel, serier, slösurfa, börjar om. De senaste numeriskt värde åren är bara en stor dimma.
Tänkte försöka avbryta detta mönster genom lite nätdejting. Har egentligen inga ambitioner alls förutom att tillföra något nytt mot mitt liv.
Gillade "nätdejting" förr, men jisses vad saker har förändrats. Nätdejting har blivit soci
My Tengström: Fem saker jag lärt mig om nätdejting
Jag har aldrig hittat någon via en dejtingapp. dock det har andra. Hur är frågan? I podden Imperfekt får du höra hur du lyckas tillsammans med nätdejting.
Jag har alltid varit skeptisk till nätdejting. Hur kan du hitta en partner eller ens ett lyckad dejt bara på basis av en foto och några textrader eller ibland (läs: ofta) bara en rad beskrivande emojier.
En lyckad dejt eller en lyckat förhållande handlar väl mera om smidig personkemi och samma humor? Eller åtminstone för mig. detta ytliga är en del av det, men till att trivas i någons sällskap så krävs detta mera.
Hur kan du hitta det på internet var en kontaktannons, eller en app, bara är en litet ytskrap av en person?
Vad är sannolikheten för att två bilder parar ihop två personer som vid riktigt kommer överens? Ger jag chansen åt "rätt" personer?
Det här har jag personligen kommit fram mot när jag bläddrat och provat dejtingappar.
För mig existerar tröskeln att gå och träffa en främmande
Nätdejting fick mig att hata mig själv
Jag är småsten, eller ensamstående som det heter när man fyllt 35, och för några månader sedan fick jag för mig att testa det där med nätdejting som folk pratar så mycket om. Vad fanns det värsta som kunde hända, liksom?
Det ska jag berätta nu.
Aldrig har jag känt mig så deppad som när jag hängde på de där hemsidorna. De fick mig att avsky mig själv, för att känna mig cynisk på ett sätt jag inte någonsin varit med om tidigare. Ansiktena som flimrade förbi på skärmen kändes inte som människor. Allting plats som ett spel där man skulle optimera sin profil i syfte att få flest chattförfrågningar. detta var inte på riktigt.
Ytligheten jag upptäckte inom mig. Jag avfärdade folk av de mest bisarra skäl. Ful frisyr, dålig på att stava, hade ungar, gillade David Guetta, till exempel. Jag avfärdade dem av anledningar som aldrig hade varit ett bekymmer irl, där man möter personen först – ej ett cv och en elevator pitch. Till min fasa väcktes en utseend
.